Alfred Sisley
Alfred Sisley's Oil Paintings
Alfred Sisley Museum
1839 -- 1899. English Impressionist landscape painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Alfred Sisley.org, welcome & enjoy!
Alfred Sisley.org
 

Gustave Moreau
Saint George and the Dragon
mk170 1889-189 Oil on canvas 141x96.5cm
ID: 43338

Gustave Moreau Saint George and the Dragon
Go Back!



Gustave Moreau Saint George and the Dragon


Go Back!


 

Gustave Moreau

French 1826-1898 Moreau's main focus was the illustration of biblical and mythological figures. As a painter of literary ideas rather than visual images, he appealed to the imaginations of some Symbolist writers and artists, who saw him as a precursor to their movement. His father, Louis Jean Marie Moreau, was an architect, who recognized his talent. His mother was Adele Pauline des Moutiers. Moreau studied under François-Édouard Picot and became a friend of Th??odore Chass??riau, whose work strongly influenced his own. Moreau carried on a deeply personal 25-year relationship, possibly romantic, with Adelaide-Alexandrine Dureux, a woman whom he drew several times.[1] His first painting was a Piet?? which is now located in the cathedral at Angoul??me. He showed A Scene from the Song of Songs and The Death of Darius in the Salon of 1853. In 1853 he contributed Athenians with the Minotaur and Moses Putting Off his Sandals within Sight of the Promised Land to the Great Exhibition. Oedipus and the Sphinx, one of his first symbolist paintings, was exhibited at the Salon of 1864. Over his lifetime, he produced over 8,000 paintings, watercolors and drawings, many of which are on display in Paris' Mus??e national Gustave Moreau at 14, rue de la Rochefoucauld (IXe arrondissement). The museum is in his former workshop, and was opened to the public in 1903. Andr?? Breton famously used to "haunt" the museum and regarded Moreau as a precursor to Surrealism. He had become a professor at Paris' École des Beaux-Arts in 1891 and counted among his many students the fauvist painters, Henri Matisse and Georges Rouault. Moreau is buried in Paris' Cimeti??re de Montmartre. In Alan Moore's graphic novel, The League of Extraordinary Gentlemen, it is implied that he was a nephew of Doctor Moreau, and he based a few of his paintings on the Doctor's creations.  Related Paintings of Gustave Moreau :. | Salome Dancing | The Apparition (mk19) | Salome Dancing before Herod | Sappho | Tracianische Frau mit dem Kopf des Orpheus und seiner Leier |
Related Artists:
LIEFERINXE, Josse
French painter, Provençal school (active 1493-1508 in Marseille) South Netherlandish painter, active in France. A native of Hainaut, in the diocese of Cambrai, he may have come from Lieferinge near Enghien (Claessens). He is documented in Marseille and Aix-en-Provence from 1493 to 1505, often being described as a 'Picard painter'. In 1503 he married Michelle, one of the daughters of Jean Changenet, the most prominent painter of the time in Avignon, with whom he may have trained. The last great representative of the 'School of Avignon',
E.Phillips Fox
Australian Naturalist Painter, 1865-1915 Australian painter and teacher. From 1878 to 1886 he trained at the National Gallery of Victoria Art Schools, Melbourne, and in 1887 left to study in Europe. In Paris he attended the Academie Julian and was taught by Jean-Leon Gereme at the Ecole des Beaux-Arts and by the American artist T. Alexander Harrison (1853-1930). He was involved with the plein-air artists at Etaples, Pas-de-Calais, and in Brittany and also visited Giverny, where from 1883 Monet was living. By 1890 he had moved to England, to the artists' colony at St Ives, Cornwall. In 1892 he returned to Melbourne where he chiefly painted portraits and landscapes. He was a member of the Victorian Artists' Society, exhibiting with them between 1892 and 1900. In 1893 he established the lively Melbourne Art School with Tudor St George Tucker (1862-1906). There an academic training coupled with a modified Impressionist technique was taught, as can be seen in Fox's painting the Art Students . In 1901 he left for London, having been commissioned by the Trustees of the National Gallery of Victoria to paint the Landing of Captain Cook at Botany Bay. After his marriage in 1905 to the artist Ethel Carrick, he and his wife settled in Paris and remained there until 1913.
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.






Alfred Sisley
All the Alfred Sisley's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved